Gothic Rock
december 23rd, 2011
”Vad spelar det för roll för trojanerna i det ögonblick då Ilions palats störtar samman att Aeneas kommer att grunda ett nytt rike? Hitom och bortom katastroferna kan blickarna rikta sig mot framtiden och fundera över de vägar som leder dit – men i deras virvlar härskar nuet.”
Ernst Jünger, Linjen
”Du gillar svart, va?”, frågade hon.
”Hmm, ja, det antar jag att jag gör.”, svarade jag.
Det var på ett nytt jobb, där ingen kände mig. Utan att tänka på saken hade jag varit svartklädd i flera veckor. Inte helt svartklädd, men tillräckligt för att få en kommentar om saken. Jag trodde att det svarta var en fas som jag hade lämnat bakom mig sedan länge, men hennes ord fick mig att plötsligt bli medveten om att färgen som jag tyckte tillhörde mina tonår och som följde med en bit upp i tjugoårsåldern, fortfarande är med mig. Fast numera är det inte lika demonstrativt och förhoppningsvis mindre fåfängt.
Det blev vanligt att unga människor klädde sig i svart någon gång på 70-talet. Min svarta period var i slutet av 80-talet och en bit in på 90-talet. Delvis kan det vara en trend bland många andra, utan djupare signifikans. Men är det allt? Jag tror inte det. Om man lyssnar på musiken och texterna som svartklädda människor (”depprockare” kallades det för i början av 90 talet) ofta gillar så kommer saken i ett annat ljus. Som jag ser saken är det ett uttryck för en stämning och en upplevelse av världen som fortfarande i högsta grad är med oss. Nyligen träffade jag en 19 årig släkting som precis hade har blivit student vid ett universitet. Hon är numera svartklädd och talar ungefär som jag gjorde i den åldern. Och hon lyssnar på liknande musik. Några klassiker inom genren är Sisters of Mercy, Fields of the Nephilim, Bauhaus och Joy Division mfl.
”In a sea of faces, in a sea of doubt
In this cruel place your voice above the maelstrom
In the wake of this ship of fools I’m falling further down
If you can see me, Marian, reach out and take me home
…..
Gib mir wieder etwas Schönes (Give me something beautiful again)…”
Det finns nog många människor därute som upplever att något har gått fel, att världen är ur led. De kanske inte går djupare in i saken för att förstå upplevelsen. Men den finns ändå där. Upplevelsen tror jag ligger bakom att vissa känner sig hemma i stämningen som kommer till uttryck i gothic rock. Stämningen i musiken överensstämmer alltså med en upplevelse av världen. Fast man kan förstås känna igen upplevelsen utan att gilla just den musiken eller klä sig i svart. Jag ser musiken som ett symtom på en sjukdom som genomsyrar vår tid, som ofta kallas för alienation. De kulturella uttrycken som erfarenheten får inom ”gotic rock” har sina rötter i romantiken och kanske kan spåras tillbaka ända till de ursrungliga goterna. I videon ser vi åtminstone medeltida gotik, med demoner och höga spetsiga torn.
Känslan är nog oftast som starkast under tonåren, sedan verkar många vänja sig någorlunda. Eller gör de det? För min del har den aldrig lämnat mig. En tanke som jag har burit sedan brandomen är ”Hur ska jag ta mig ur det här mekaniskt själsdödande fängelset som de kallar ett ”samhälle”, men som för mig känns som en livlös maskin?” Jag har fått acceptera att det här inte är min värld, och att det är osannolikt att den under min livstid kommer att förändras på ett sådant sätt att jag kan känna mig hemma i den. Det är inte ett medvetet val, men jag kan konstatera att tanken verkar hänga samman med den svarta färgen och mörk musik. Observera att det är världen som jag upplever som mörk, inte mig själv. Det är i jämförelse med det som kommer inifrån som den ter sig mörk och galen.
”Through the cables and the underground now
The faceless breathless calls
This is babel, sensurround now
This place is death with wallsToo much contact, no more feeling
The sound around them all…”
(Det var inte min plan att skriva ett mörkt inlägg dagen innan jul. Men nu blev det visst så…)
Entry Filed under: Musik
12 Comments Add your own
1. Gautthiod | december 23rd, 2011 at 05:11
Är det kanske en historiens ironier som synar oss över århundradena? Den gotiska tematiken som idag utgör sorgeband och likvaka över den faustiska anda de gotiska århundradena initierade behöver utforskas och sambandet tydliggöras. Den alienation du beskriver ovan har ju fått många oerhört begåvade människor att begråta sig själva och i många fall gå under.
2. Johan Björnsson | december 23rd, 2011 at 05:33
På prat om filmen Metropolis, så vill jag rekommendera följande läsning från sajten Vigilant Citizen, som jag för övrigt rekommenderar alla att börja läsa:
Den handlar om den ockulta symbolismen i filmen Metropolis, och dess metabetydelse för dagens frimurarstyrda populärkultur,
http://vigilantcitizen.com/musicbusiness/the-occult-symbolism-of-movie-metropolis-and-its-importance-in-pop-culture/
3. admin | december 23rd, 2011 at 06:23
@gautthiod
Det finns en narcisisstisk risk med romantisk gråt över weltschmertz o.dyl. Det kan bli patetiskt, men samtidigt upplever man det man upplever. Någon sa något i stil med att människor tenderar att vara inneslutna i sig själva som sniglar i sina skal. Man får försöka räta ut sig, så blir det bättre.
@JB
Metropolis är en fascinerande film. Jag ska läsa det du länkar till.
4. JTS | december 23rd, 2011 at 07:51
Det var en tankeväckande text! Nu för tiden finns det ju ett antal färdigpaketerade ungdomspaket, och diverse specialprogram, att välja på när tonårens hormoner gör sig gällande och man vill revoltera. Hur kan forna tiders motsvarighet kunnat gestalta sig, någon som vet? Den revolt som du beskriver, som tar formen som strävande mor ”gothiska” och ”svarta” ideal, är den en form av en defaitistisk känsla av ”att världen är fel” och ”går dessutom inte att ändra”?.
/JTS
5. admin | december 23rd, 2011 at 09:08
Det finns nog en defaetistisk risk med mörkret, det kanske är därför en del har begått självmord i den miljön.
Mer gothiskt:
http://www.google.se/search?q=gotik+treffen&hl=sv&pwst=1&prmd=imvns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=2d30TpyTIMvT4QSX592NCA&ved=0CDEQsAQ&biw=1152&bih=701
Det kan te sig överdrivet teatraliskt, men är ändå ett intressant fenomen.
Vid en googling upptäckte jag att oskorei har skrivit om resurgent atavism. Fast här handlar det om BM, men samma resonemang kan tillämpas på gothare::
http://oskorei.motpol.nu/?p=259
6. Locutus | december 24th, 2011 at 08:35
Känner igen mig väldigt väl i inlägget. Jag har också lagt subkultur-livet bakom mig, men musiken och alieneringen inför världen lever kvar. Och jag gillar fortfarande svarta kläder också. Kommer ihåg att en av mina kurskamrater kommenterade det ganska nyligen och jag svarade någonting i stil med att det är en reflektion av världen.
Idag känner jag också att jag mår bra och ser positivt på livet, men att världen är väldigt fel och att jag aldrig kommer känna mig hemma i denna världsordning. Som tur är finns det mängder av böcker att fly in i. Det och skogen.
När det gäller musik har jag fastnat för industriell musik. Det finns något vackert i den musikens råa, brutala, sinnessjuka, destruktiva förhållande till samtiden.
7. admin | december 25th, 2011 at 05:54
Ja precis, det är en reflektion av världen. Böcker och natur är ett bra motgift mot tidens poänglöshet. För mig har även kampsporter och numera tantrisk yoga varit viktiga.
Industrial har jag också lyssnat mycket på. Den uttrycker på många sätt samma sak som det jag skrev om i inlägget. Fast den är inte ”gotisk”, utan just industriell. Fast de två kan kopplas till varandra genom Faust.
Exempel:
http://www.youtube.com/watch?v=vARK3Ayo2Hg
Passande poesi för vår tid?
”mutterings of death to bring suffocate a newborn thing
degradation of an age venereal it’s all sensation
protect design the moral plan infallible as propaganda
completely black with no steps back
hot to assimilate we’ll rot or annihilate”
8. Locutus | december 27th, 2011 at 12:16
Jo, det finns mycket som tur är som man kan finna mening i. Håller själv på med kampsport och har hållit på lite med yoga, vilket jag tänker ta upp någon gång igen. Sedan är alltid kreativitet, vilket för min del får uttryck i skrivande, någonting som är bra att kunna fly in i.
Sedan har man ju det, enligt mig, största av allt förstås, som jag vet är en viktig del i ditt liv också: religion eller andlighet eller vad man nu väljer att kalla det. Men relationen till det som sträcker sig utanför den existens som är greppbar med sinnena i alla fall. För mig har det väl slutligen landat i den mystika delen av kristendomen.
Det är definitivt passande poesi för vår tid.
En artist jag har lyssnat mycket på är velvet acid christ, som jag tycker fångar samtiden ganska bra i en del låtar (dock är VAC inte så mycket industri, förutom i vissa låtar):
http://www.youtube.com/watch?v=d3tq9E4VLdw
We are the future, We are the lie
Trapped in holy innocence we only wish to thrive
We are the nightmare buried deep in your mind
We are the travesty sweetened with your pain.
Eller Hexrx, som är mer industri, som dock inte fångar samtiden på samma sätt, men som på ett sätt som jag kan uppskatta beskriver just hopplöshet, ilska och vansinne:
http://www.youtube.com/watch?v=PqoaUC0lzoE
Text till låten: http://hexrx.com/blog/2010/05/07/eviscerate/
9. Johan Björnsson | december 31st, 2011 at 05:13
Hej igen Gudomlig Komedi. Jag är nyfiken på ifall du fann Vigilant Citizen-artikeln om Metropolis, intressant?
Mvh
Johan B
10. admin | januari 1st, 2012 at 11:38
Ja, den var intressant. Underhållningsmaffian verkar gilla filmen. Det stämmer att media är en slags ”mediator between the head and the hands”, men som hjärta betraktat är det inte av det sunda slaget.
11. Ernst | januari 3rd, 2012 at 04:05
Bra inlägg och intressant ämne! Du är långt ifrån ensam bland motpolare och motpolläsare om att lyssna på olika typer av mörk musik och att ha en bakgrund inom sådana subkulturella kretsar eller att än idag tillhöra dem. Det finns en gemensam nämnare inom goth, synth, black metal, neofolk m.fl. som drar till sig en särskilt modernitetskritisk människotyp och det är ett fenomen som är värt att analysera.
12. Gudomlig Komedi » I&hellip | januari 27th, 2012 at 07:31
[...] Gothic rock [...]
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed