Dogma

februari 5th, 2012

Någon dag framöver ska jag ta upp Andy Norwickis ”The Columbine pilgrim”. Den handlar om skolskjutningen i Columbine highschool 1999. Jag har ju tagit upp musikgenren industrial flera gånger på bloggen. I de fumliga och inte så sällan fega försöken att ”förklara”, eller snarare bortförklara och finna en syndabock för tragedin, försökte man bland annat skylla på datorspel och subkulturer. Det kan ju vara jobbigt att se sig själv i spegeln. Ett industrialband som blev utpekat var KMFDM. De två förövarna gillade dem. Bandet spelar också en roll i Andy Norwickis roman.

Dikten nedan är skriven av Nicole Blackman, som är en poet och konstnär från New York city. Jag ser den är en slags spegel för vår tid som visar en verklighet som få eller inga sk ”experter” har förmått urskilja. Den kom ett par år innan dådet, men orsakade naturligtvis inte händelsen. Jag tycker den känns mycket aktuell, och både dikten och det tragiska dådet passar in i temat ”i världen där Gud är död”:

 

All we want is a headrush
All we want is to get out of our skin for a while
We have nothing to lose because we don’t have anything
Anything we want anyway…
We used to hate people
Now we just make fun of them
It’s more effective that way
We don’t live
We just scratch on day to day
With nothing but matchbooks and sarcasm in our pockets
And all we are waiting for is for something worth waiting for
Let’s admit America gets the celebrities we deserve
Let’s stop saying ”Don’t quote me” because if no one quotes you
You probably haven’t said a thing worth saying
We need something to kill the pain of all that nothing inside
We all just want to die a little bit
We fear that pop-culture is the only culture we’re ever going to have
We want to stop reading magazines
Stop watching T.V.
Stop caring about Hollywood
But we’re addicted to the things we hate
We don’t run Washington and no one really does
Ask not what you can do for your country
Ask what your country did to you
The only reason you’re still alive is because someone
Has decided to let you live
We owe so much money we’re not broke we’re broken
We’re so poor we can’t even pay attention
So what do you want?
You want to be famous and rich and happy
But you’re terrified you have nothing to offer this world
Nothing to say and no way to say it
But you can say it in three languages
You are more than the sum of what you consume
Desire is not an occupation
You are alternately thrilled and desperate
Skyhigh and fucked
Let’s stop praying for someone to save us and start saving ourselves
Let’s stop this and start over
Let’s go out – let’s keep going
This is your life – this is your fucking life
We need something to kill the pain of all that nothing inside
Quit whining you haven’t done anything wrong because frankly
You haven’t done much of anything
Someone’s writing down your mistakes
Someone’s documenting your downfall

Entry Filed under: Musik

16 Comments Add your own

  • 1. Maximus  |  februari 5th, 2012 at 12:52

    Jag drogs mycket till Industrin för att de speglade de själlösa samhället man levde i. Det taktfasta och monotona rytmerna som man ändå hittade ett slags djup i. Men för mycket industri med en massa Nietzscheläsning kan kanske göra en dum i huvudet.

    Lyssnar eller lyssnade min herre på Test Department och Revolting Cocks när tiden begav sig?

    Jo KMFDM är ett gammalt favoritband, de har även gjort mycket bra instrumental musik som man stompat järnet till i pojkrummet så grannarna ringde störningsjouren. Det här får man spänna på säkerhetsbältet!
    http://www.youtube.com/watch?v=m9-rljkdaKI

  • 2. zeno  |  februari 5th, 2012 at 07:10

    ”Let’s stop praying for someone to save us and start saving ourselves”

  • 3. admin  |  februari 5th, 2012 at 07:19

    Maximus, ja, jag misstänker att kombinationen industrial och Nietzsche har sina risker. Jag lyssnade på Test Department, men Revolting Cocks känner jag inte igen. Bra låt.

    Zeno, orden är bra, tycker jag. Men de två unga killarnas illdåd i Columbine är en vansinnig tolkning av vad det kan betyda. Inte för att jag vet om de lyssnade på just de här orden. Men de kan mycket väl ha gjort det.

  • 4. Maximus  |  februari 5th, 2012 at 07:44

    ”Maximus, ja, jag misstänker att kombinationen industrial och Nietzsche har sina risker. ”
    Är man en ung skoltrött finne med vapenlicens så kan det sluta riktigt illa.

  • 5. admin  |  februari 5th, 2012 at 08:06

    Det är en väldigt märklig tid vi lever i. Att unga killar i olika länder har skjutit ihjäl mängder av sina klasskamrater är nog unikt för det moderna väst. Jag tror det var den finska statsministern som sa något försiktigt om den bristande sammanhållningen i det moderna samhället, efter det sista dådet där. Jag tror att han var inne på rätt spår.

  • 6. Locutus  |  februari 6th, 2012 at 10:32

    Bra inlägg som alltid. Väldigt bra dikt också. Både väldigt direkt och väldigt genomtänkt samtidigt.

    När jag tänker på hur musik får skulden för saker och ting så tänker jag på alla de som aldrig syns, som musiken har räddat ifrån saker. Givit dem styrka och hopp som gjort att de orkat med svåra perioder istället för att ge upp. Jag vet att den hade det för mig i mina tonår, men att effekten samtidigt inte var odelat positiv. Men jag tror ändå att den var mer positiv än negativ.

    KMFDM är för övrigt ett av mina favoritband. Känner att jag vill dela med mig av min favoritlåt med dem också. Både musiken och texten är enligt mig väldigt uttrycksfulla:

    http://www.youtube.com/watch?v=KYq90TEdxIE

    Här är texten också: http://www.azlyrics.com/lyrics/kmfdm/newamericancentury.html

  • 7. admin  |  februari 6th, 2012 at 06:04

    Ja, det var en bra text. Jag tror att det amerikanska århundradet närmar sig sitt slut, vilket är positivt eftersom amerika används som motor för det globaistiska projektet.

    Musik var viktig för mig också i tonåren. Den är viktig nu också, men då var den mycket viktig. När musiker sjunger om det du upplever, så vet du att du inte är ensam. Det var postivt för mig, på tal om industrial. Jag läste både Nietzsche och lyssnade på extrem musik och tyckte samhället var oerhört tomt och andefattigt, men hade aldrig några funderingar på att göra något våldsamt mot mina medmänniskor. Ja, inget värre än att sätta en och en annan retsticka på plats, i alla fall.

    Det krävs fler saker: om någon blir mobbad så föder det ett agg och om personen samtidigt är besviken och frustrerad på samhället av andra skäl och har aggressiva tendenser, och dessutom grandiosa föreställningar om sig själv, så börjar ekvationen se hotfull ut för omgivningen. Om en sådan person läser Nietzsche och lyssnar på saker som ”Bulletfuck” av Combichrist så kan saker och ting spåra ur ordentligt, kan jag tänka mig.

  • 8. Maximus  |  februari 6th, 2012 at 09:58

    ”Om en sådan person läser Nietzsche och lyssnar på saker som ”Bulletfuck” av Combichrist så kan saker och ting spåra ur ordentligt, kan jag tänka mig.”
    Ja, ifall man temporärt byter ut det mot Mäster Eckhart och Tjajkovskij så kanske man kan ge igen på sin lobotomerade omvärld på ett betydligt mer konstruktivt sätt. För mycket Nietzscheläsning kan kanske lätt bli att man sitter på en åskådarbänk och ser allt och alla som mindervärdiga medan den klassiska och sakrala Europiska konsten och intellektualismen inspirerar till mer autentiskt rannsakan av sig själv, kultivering och förkovran. Man strävar och söker efter det värdiga, och eviga vilket formar betydligt mer kvalitativa vita européer. För är det inte det allt handlar om? Eviga värden, värdighet, plikt och vördnad till det vackra och ädla?

    Personligen tror jag bara man kan hitta allt detta i civilisationsbärande religion med struktur och ordning.

  • 9. Maximus  |  februari 6th, 2012 at 10:47

    ps. För ett par årtionden ansågs detta som kontroversiellt och förledande av ungdomen:
    http://www.youtube.com/watch?v=m7_94j2qYbk
    Gudars skymning vad saker förändras…

  • 10. admin  |  februari 7th, 2012 at 03:04

    De hade kanske rätt när de såg ”swing it magistern” som förledande. Det ter sig väldigt oskyldigt nu, men det var ett första steg i riktning mot den nuvarade urspårningen. Inte för att den torra gamla ragatan är ett ideal …

    Jämför ”swing it magistern” med det här mästerverket, som alltså inte är ett skämt:
    http://www.youtube.com/watch?v=T6j4f8cHBIM&feature=player_embedded#!
    Just det här geniet är svart, men det finns säkert mer eller mindre lika idiotiska produkter med vita ”artister”.

    Det gör mig oartig att se sånt. Man får se följande i sin kontext, även om det lika lite som ovanstående är ett uttryck för en högkultur:

    http://www.youtube.com/watch?v=AXtRSzUcZQk

    Combichrist har hursomhelst en poäng: ”You could call it the end of the world.”

  • 11. admin  |  februari 7th, 2012 at 03:30

    Vad jag menar är att ”swing it magistern” är ett tidigt steg mot en sinnlig värld, som senare blir alltmer tanklös och så småningom, i mitt tycke av goda skäl, förlorar all självrespekt. Där befinner vi oss nu.
    Om det hade stannat vid ”swing it” så hade det nog inte varit ett problem, det är inget fel med ett mått sinnlighet, men sedan har det spårat ur mer och mer i alltmer vulgära uttryck och desperat effektsökeri.

  • 12. wodinaz  |  februari 7th, 2012 at 03:40

    Maximus: Det var nog en korrekt iaktagelse då. Kulturmarxismens genomslagskraft har varit avhängig den parallella förruttnelsen som populärmusiken, inte minst under 60- och 70-talen, har försett oss med.

    Redan grekerna insåg faran med förledande musik, som formulerades med sirenerna, eller jmf med gammal visdom från Sverige som uttrycks i t.ex. Hårgalåten.

    Musik kan vara farligt, det är inte tu tal om annat.

  • 13. Maximus  |  februari 7th, 2012 at 03:41

    Uppfattat. Nu väntar jag på ett EBM inlägg om det inte redan har publicerats :)
    Kraft durch freude.

  • 14. admin  |  februari 7th, 2012 at 05:08

    Glädje är bra. Front 242 var en av mina favoriter för länge sedan. Jag fann nyligen de här herrarna, som kör på i Front 242s fotspår. Vet inte om det blir något EBM-inlägg, åtminstone inte utan ett medföljande rida- tigern-inlägg. Man måste ju ha en metod att hantera det tilltagande kaoset och vansinnet.

    Blev lite nostalgisk av det här, belgisk EBM:

    http://www.youtube.com/watch?v=QtBqExum084

  • 15. kilimanjaro  |  februari 9th, 2012 at 06:04

    motpol = sleepy

  • 16. admin  |  februari 9th, 2012 at 06:46

    Ja, jag har fullt upp med annat. Jag antar att de andra också är upptagna.

Leave a Comment

Required

Required, hidden

Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed