december 17th, 2010
Edred Thorsson (Stephen Flowers) har skrivit en läsvärd bok om goterna ”The mysteries of the goths”. En fördel med hans bok, jämfört med många andra böcker som tar upp mysterier, är att han undviker billig sensationalism. Thorsson är en tränad akademiker som förmår förena kritiskt tänkande med ett sinne för tillvarons mystik.
Ordet ”gotisk” kan associeras till gotisk arkitektur, gotiska romaner, gotisk skräck mm. Hur kan det komma sig att namnet på en germansk stam har blivit fäst vid olika kulturella yttringar århundraden efter att stammen har försvunnit från den historiska scenen? Enligt Thorsson finns en spirituell skatt dold i det gotiska arvet som har inspirerat européer sedan goternas storhetstid och han försöker visa oss hur dess mysterier kan förstås.
I Skandinavien och England var man besatta av goterna under 15-1600-talet. Göticismens främsta esoteriska företrädare var Johannes Bureus. Senare, under 17-1800- talet, identifierade romantiker över hela Europa sig som gotiska. Idag har vi en gotisk subkultur. Thorssons bok är dock fokuserad på de gotiska stammarna innan 711 e.Kr. ”…in this book our primary focus is on the actual mysteries preserved within the Gothic elite in ancient times – secrets which formed a hidden body of lore among those few nobles who handed it down in an extrordinarily discreet way.” (12)
Goternas historia är väl dokumenterad. Men det är inte goter som har skrivit den och den är fokuserad på politik och militära bedrifter. Thorsson lyfter istället fram det kulturella arvet. Han går igenom goternas syn på den andliga världen, deras lära om själen, begravningsseder, andar, demoner, förfädernas andar, gudar och gudinnor, offer och heliga objekt som spjut, ringar och kittlar.
Dagens Väst befinner sig i ett tillstånd av anomie, förvirring och sönderfall. Det påminner om tillståndet som romarriket befann sig i då goterna trädde fram på scenen. De lade grunden till en ny värld genom att skapa en syntes mellan sina egna traditioner och vad som återstod av värde från imperiet. Goterna var handlingsinriktade och heroiska. De är en inspirerande förebild för dem som vill se Europa resa sig ur det nuvarande lågvattensmärket.
”The mysteries of the goths” (här)
december 15th, 2010
En del ser kristendomen som något främmande för Europa och Norden. Jag tillhörde själv deras skara tidigare, men har senare fått en positivare syn på den religionen. Efter 1000 år anser jag dels att den är en del av det nordiska arvet och dels att vad vi behöver minst i det nuvarande läget är inbördes bråk. Sist men inte minst tror jag inte att de förkristna och de kristna traditionerna är så oförenliga som en del hävdar. En som kan hjälpa oss att föra samman det fornnordiska arvet och det kristna arvet är Johannes Bureus.
Johannes Bureus (1568-1652) var en mångsidigt begåvad herre. Han var porträttmålare, tecknare och behärskade många språk, till exempel latin, grekiska, arabiska, hebreiska och kinesiska. Han var språkforskare, riksantikvarie och kallas ”den svenska grammatikens fader”. Som mystiker förenar han det fornnordiska med kristendomen, framför allt genom runorna som han studerade noggrant. Han färdades bland annat runt i riket och tecknade av runstenar som han fann.
Thomas Karlsson har skrivit en läsvärd bok om Bureus idéer – ”Adulrunan och den götiska kabbalan.” Stephen Flowers har också skrivit en liten bok om adulrunan: ”Johannes Bureus and Adalruna.”. Flowers understryker att ”The adalrunor, as delineated by Bure, are not identical in form to the uppenbara runor (evident or ordinary runes). The 15 adalrunor are said to be inscribed on a cubical stone which fell from heaven as a sign of the powerful divinity of the mediator between God and Man.” (12)
Bureus runkors bygger på ett system med tre grupper av runor, med fem runor i varje grupp. Det finns alltså sammanlagt 15 runor i Bureus system. De tre grupperna börjar med runorna f,k och s, som står för Frej, Kyn och Sun. Den första gruppen, eller ”femten”, blir futhor som står för fader, födare eller skapare. Runorna betecknar också olika tal. Jag ska inte gå in i detalj på runornas betydelse här, utan hänvisar den intresserade till Karlssons eller Flowers böcker.
Runkorset är alltså uppbyggt av de femton adulrunorna. De sju vertikalt placerade runorna representerar uppåtstigandet eller nedstigandet mellan Himmel och Jord. Bureus är noga med att inte blanda samman detta med den vanliga himlen och jorden. Han förklarar att den första och lägsta av världens delar var ”havet” som motsvarar kroppslighetens princip ur vilken världen som vi kan urskilja med våra sinnen uppstår. Den mellersta världen var ”jorden” som är okroppslig och motsvarar paradiset eller lustgården. Den tredje nivån är ”himmelen” som är den gudomliga världen och alltså inte är identisk med himlen som vi kan urskilja med våra fysiska ögon, eller med olika tekniska instrument. Enligt Bureus är människan en Homo Triplex. Hon har en trefaldig natur som överensstämmer med världens trefaldiga natur. Det synsättet är detsamma som i hermetismen och nyplatonismen och är grundläggande för vad som brukar kallas för philosophia perennis.
Tretalet är ett heligt och magiskt tal hos Bureus och återkommer ofta i hans filosofi. De tre kronorna är ”det äldsta svearikes sköldemärke.” Det fanns en hyllningssten för de svenska kungarna på Mora äng under medeltiden. Den har kallats Mora sten. På stenen avbildades de tre kronorna. Sveariket var indelat i tre folkland som hade varsin krona. De tre folklanden var Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland i Uppland.
De tre kronorna kröner i flera illustrationer runkorset. De står för de tre funktionerna konungen, domaren och översteprästen. För Bureus är kronorna dock inte bara förknippade med världsliga angelägenheter. De härstammar från den götiska treenigheten: Tor, Oden och Frigga.
Jag noterar att allt detta verkar stämma väl med George Dumézils trefunktionalitetssystem som han fann hos de indoeuropeiska folken.
Hos Bureus finner vi en filosofi som både har spirituellt djup och som samtidigt är rotad i vårt eget kära land. Den är värd att undersöka närmare. Jag återkommer nog med mer om detta framöver.
Stephen E. Flowers ”Johannes Bureus and the Adalruna.” (här)
Runa ABC boken, av Johannes Bureus (här)
